Hallå från sjukstugan, lever än

Är inne på dag tre efter operation (tonsillotomi) och måst nog påstå att det är skönt att vara hemma. Även om jag var tvungen att be hjärtat peta till mig efter första natten hemma för att se om jag lever innan han åkt på jobb. Hej ångest. 
Hade en bra magkänsla i tisdags när jag checkade in på sjukhuset. Den brukar ha rätt och hade det även denna gång. Op gick bra och jag mådde hur bra som helst på uppvaket. Däremot när medicinerna började gå ur så var ju den bubblan över. Jag var flitig på att trycka på den röda knappen men den finns ju där av en anledning. Fick tydliga påminnelser om det hemifrån. 
Av alla dessa nya erfarenheter måste jag nog påstå att jag inte nånsin skulle få för mig att genomgå en operation frivilligt igen. När dörren till operationssalen öppnade sig var det ren ångest. Inget där inne såg mysigt ut, förutom de varma täckena man blev inpacketerad i. Narkosen gjorde mig illamående hela första natten. Dag 3 har nog varit hittills värst i smärta för nu drar den upp mot öronen. Men jag har lyckats sova runt tre timmar åt gången sen 23-tiden fram till 9- ish så det finns positiva saker här i livet just nu. Har en hel del svårt att prata när det är så svullet och ömt så jag hoppas det blir bättre snart. Har haft minst en katt som sällskap sen jag kom hem. Just nu är det kotten. 
(null)

(null)

(null)

(null)